Kanada förlöser säten

NFOG (den nordiska sammanslutningen för obstetriker och gynekologer) hade konferens I Bergen I juni. Jag lyssnade på ett intressant föredrag av Andrew Kotaska från Kanada. Där har man ändat rutinerna kring sätesförlossningar.

Hannahstudien om handläggning av sätesförlossningar fick enorm genomslagskraft I början på 2000-talet då den fastställde att det var säkrare för sätesbarn att födas med kejsarsnitt än vaginal förlossningen. Över en natt ändrade många sjukhus sina rutiner.   Problemen med den studien var bland annat att ingen rutinmässig ultraljudsdatering gjorts, vilket innebär att barn med tillväxthämning inte identifierats korrekt. Dessa tillstånd är som bekant förenade med ökad dödlighet och sjuklighet. Ett annat problem var bristande övervakning under förlossningen, något som bara fungerade vid en tredjedel av födslarna. Det intressanta var att man inte fann några negativa långtidskonsekvenser när barnen följdes upp.

Hälften av de perinatala dödsfallen i studien var tillväxthämmade foster och barn födda efter utdragen förlossning. Bristande specialistkompetens vid sjukhusen var andra bidragande orsaker till det sämre utfallet bland sätesbarnen. Att inte längre erbjuda kvinnor att föda vaginalt innebär också en förlust av obstetrisk skicklighet. I vården kommer vi även fortsättningsvis att möta kvinnor i avancerat värkarbete och sätesbjudning. Att göra ett urakut kejsarsnitt i detta läge kan vara ödesdigert. Andrew Kotaska berättade om ett sånt fall, där en kvinna dött efter ett kejsarsnitt.

I Kanada har rutinerna kring sätesförlossningar ändrats, framför allt då man noterar den ökade mödramortaliteten vid kejsarsnitt. Nyare studier med bättre selektion och övervakning har också visat bra resultat. Därför erbjuds kvinnor vaginalförlossning. Strikta inklusionskriterier för att utesluta tillväxthämmade barn, god förlossningsprogress och fosterövervakning samt att använda kraft ovanifrån istället  för att manipulera sätet nerifrån. När jag gick min barnmorskeutbildning fick vi lära oss att verkligen ’sitta på händerna’ vid sätesförlossningar. Dessvärre är det inte ofta de senaste 25 åren som man fått möjlighet att verkligen göra det. Men de få sätesförlossningar jag fått vara med om har varit okomplicerade och händerna har varit där de skulle.

På konferensen diskuterades även den kliniska skickligheten och simuleringsträning exempelvis vid förlossning med sugklocka och stora rupturer (men det är intressant att så få ar läst cochranerapporten om varm handduk som enda evidens för att förebygga sfikterskador). Jag lyssnade även på ett mycket intressant symposium om förlossningsrädsla. Fick dock inget svar på om de åtgärder som görs i de nordiska länderna i form av stödjande samtal och förlossningsplanering har nån ’botande’ effekt. Jag upplevde även en viss selektion av litteratur hos föreläsarna. Det finns ny forskning, framför allt av barnmorskor, men föreläsarna hänvisade ofta till äldre studier av läkare.

 

 

 

 

 

One thought on “Kanada förlöser säten

  1. Hejsan! Jag väntar mitt sjätte barn nu och var inte från början inställd på att vilja föda hemma. Men då en av mina vänner som är nyutbildad Doula började berätta om detta så blev jag mer och mer nyfiken. Först så slog jag bakut och kom med massor av motargument. Men efter att ha läst på mer och mer så insåg jag att jag verkligen skulle vilja detta. Detta kommer bli vårat sista barn, jag har fem okomplicerade förlossningar bakom mig. Dom fyra sista förlossningarna har tagit max 2 timmar innan barnet kommit ut. Men jag är relativt nyinflyttad här i Sundsvall(kommer från Västra Götaland) 5 nov 2011 flytta vi hit. Så jag har ingen aning om vad som gäller här. Tycker det finns väldigt lite fakta om detta. Hittar mest riktlinjer för Stockholms län när jag googlar runt. Jag skall dock till min barnmorska den 2 augusti. Jag är i v.24 nu och har BF den 17 november. Men om du har tid att svara mig så vore jag jättetacksam! Mvh Caroline landén

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *