Doktorspromovering och professorsinstallation

Den 12 oktober 2012 hade vi en stor högtid på Mittuniversitetet då doktorer efter avlagda prov promoverades och professorer installerades i sina ämbeten. Här ser  ni min före detta doktorand Margareta Johansson och jag i våra tjusiga klänningar. Det var en högtidlig ceremoni där jag fick möjligheten att hålla installationstalet från professorerna. Här kommer det: 

 

 

 

 Ärade församling!

 Jag vill börja med att tacka för förtroendet att få stå här idag och berätta om min forskning och om att göra skillnad. Jag är en mycket yrkesstolt barnmorska och är särskilt stolt över att Mittuniversitetet sedan i januari har en egen barnmorskeutbildning. Barnmorskor kan göra skillnad! I världen dör varje år två miljoner barn under det första dygnet, 2,6 miljoner barn är redan döda när de föds. Och 350 000 kvinnor mister livet i samband med graviditet och förlossning varje år. Stöd till utbildning av fler barnmorskor är en av de viktigaste åtgärderna för att förbättra kvinnors och barns liv. Enligt beräkningar behövs 100 000 fler barnmorskor i världen.

 Barnmorskeyrket är ett av världens äldsta yrken.  I Bibelns 2:a Mosebok 1:a kapitel berättas om barnmorskorna Siphra och Pua, de gav begreppet civil olydnad ett ansikte, när de under fångenskapen i Egypten gömde undan de nyfödda barnen som Farao befallt skulle dödas. Från antikens Grekland är en barnmorska känd, filosofen Sokrates mamma Phanarote. Sokrates inspirerades av sin mors arbete och kallade sin filosofi ”maietik” som var det grekiska ordet för förlossningskonst. Sokrates filosofi var att inte ge människor svaren utan att förlösa deras tankar. Barnmorskor har ibland också på grund av sin kunskap hamnat illa till. Under senare delen av 1600 talet anklagades många barnmorskor för att vara häxor och brändes på bål på grund av sin kunskap om bland annat födelsekontroll.

Som forskande barnmorska vill man kunna göra skillnad. Sverige har en hög andel barnmorskor med doktorsexamen, I juni var det 110 av förbundets 6500 medlemmar som var disputerade, det motsvarar 1.7 %, det är mer än genomsnittet. Jag tänkte berätta om några förgrundsfigurer när det gäller barnmorskeforskning och jag har valt ut sådana som gjort skillnad när det gäller att förändra rutiner i vården.

 

En av de första bm som disputerade var Vivianne Wahlberg, 1982. Hon ifrågasatte de rådande rutinerna att droppa silvernitrat i de nyfödda barnens ögon, det gjorde man för att skydda mot gonorre. Rutinen hade införts i slutet av 1800-talet innan det fanns antibiotika. Men den här rutinen levde kvar länge och gjorde att barnens ögon svullnade. Efter att hennes avhandling visat att det inte var någon ökad infektionsrisk så upphörde behandlingen 1984 och barnen kunde se klart igen!

 

Ann-Marie Widström disputerade 1988. Hon ifrågasatte de rådande rutinerna att separera mor och barn direkt efter förlossningen och visade att barnet kan själv hitta fram till bröstet om det läggs hud mot hud på mammas mage. Hennes forskning har bidragit till att vi vet mycket mer om det nyfödda barnets kompetens och om de naturliga reflexer och beteenden som främjar den första amningen.

 

Min huvudhandledare Ingela Rådestad tog sig an ett känsligt ämne när hon disputerade 1998 på kvinnors upplevelser av att föda ett dött barn. Tidigare betraktades dödfödsel som en icke-händelse som skulle glömmas bort, Men det vet vi ju att så fungerar det inte, sina förlossningar bär man alltid med sig och kvinnor som inte fått möjlighet att sörja sina döda barn har farit illa. Nu vet vi att det är viktigt att man håller sitt döda barn efter förlossningen, att man skapar minnesföremål och ger barnet ett namn, så att möte kan bli avsked.

Min egen forskning utgår från blivande och nyblivna föräldrars upplevelser av vården. Att ha ett tydligt kundperspektiv tror jag är vägen för att förändra och förbättra vården. Jag skulle också vilja se att vården grundar sig mer på evidens, inte bara när det gäller medicinska undersökningar och behandlingar utan också när det gäller omvårdnad.

 För att kunna göra skillnad med sin forskning så behöver vissa saker vara uppfyllda. För det första behöver man tid och resurser. Jag har haft fantastiska möjligheter, dels genom interna anslag från Mittuniversitetet och externa från Vetenskapsrådet att under många år i huvudsak ägna mig åt forskning. Ett stort tack för dessa möjligheter! Jag tror att satsningen på kvinnor i akademin har gynnat både min egen karriär men också Mittuniversitetet genom de publikationer som blivit resultat av min och mina medarbetares forskning. Sedan gäller det att få sina artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter. I vårt senaste projekt Föda Barn i Västernorrland rekryterade vi nära 3000 blivande föräldrar som vi följt från mitten av graviditeten tills barnets ettårsdag. Projektet har genererat mer än 30 vetenskapliga publikationer.

Några resultat som vi kommit fram till är:

Att föräldrar ofta är nöjda med vården, när de tillfrågas mer övergripande. Men vi har också identifierat otaliga förbättringsområden. Det gäller både det medicinska omhändertagandet och bemötandet.

Vi har funnit att förlossningsrädsla förekommer i lika stor utsträckning i Sverige och Australien. Vårt framtagna instrument visar att kring 30% av kvinnorna och 14% av männen var förlossningsrädda under graviditeten. De behandlingar som erbjuds idag, samtalsstöd eller kejsarsnitt botar inte förlossningsrädsla. Det gör däremot upplevelsen av kontroll och information samt stöd av barnmorska under förlossningen.

Omkring 6% av de blivande papporna och drygt 7 % av de blivande mammorna önskade en kejsarsnittsförlossning, när de tillfrågades under graviditeten. Förlossningsrädsla dominerade önskemålen och över 70% fick sina önskemål uppfyllda. Däremot garanterade inte ett kejsarsnitt en positiv förlossningsupplevelse.

Att få ett kejsarsnitt utan medicinsk indikation fördubblar kvinnans risker för stora blödningar och infektioner och risken för amningskomplikationer ökar sexfaldigt. Det nyfödda barnet påverkas också när kejsarsnitt görs utan medicinsk indikation, med en ökad förekomst av andningsproblem och lågt blodsocker. Vi kan alltså tydligt konstatera att Kejsarsnitt ska vara en nödutgång inte en genväg

Kvinnors självskattade fysiska och mentala hälsa påverkas negativt av graviditet och det första årets föräldraskap, men positivt av barnafödande. Blivande pappor har en bra hälsa under graviditet men även deras hälsa påverkas negativt under det första årets föräldraskap.

Vi har också visat att det i Västernorrland finns ett starkt intresse för alternativa vårdformer och särskilt när det gäller att ha kontinuitet med samma barnmorska genom hela vårdkedjan. Det är något man i internationella studier visat vara en billig och medicinskt säker vårdorm som kan sänka kejsarsnittsfrekvensen, minska behovet av tung smärtlindring och ge en mer positiv upplevelse.

Som universitetsanställd ska man inte bara ägna sig åt forskning och undervisning, vi har också något som kallas tredje uppgiften att föra ut våra forskningsresultat, både till vetenskapssamhället och till befolkningen i stort. Som forskande barnmorska finns det många användbara kanaler. Svenska barnmorskeförbundet har en medlemstidning som funnits sedan 1888, Jordemodern, där skriver vi om våra resultat, men läsekretsen är tämligen begränsad. Förbundet har också en vetenskaplig tidskrift Sexual and Reproductive Healthcare, många universitet och högskolor prenumererar på den så att den når ut till studenter och kollegor o andra intresserade. Jag har också en blogg fodabarnbloggen.se, berättar om mina studier.  Men det känns ibland som att jag talar för de redan frälsta. Vill man att forskningen verkligen göra skillnad så måste forskningsresultat nå ut till politiker och beslutsfattare i vården. Det är det svåra. Det jag försökt göra är att skriva ihop forskningsresultat från vårt Västernorrlandsprojekt som jag skickat ut till deltagare, politiker och chefer inom vården. Jag hoppas att den här skriften ska komma till nytta och göra skillnad.

För jag tror att forskare och beslutsfattare tillsammans kan forma framtidens vård och ge blivande och nyblivna föräldrar och deras barn en högkvalitativ vård baserat på deras behov och önskemål. Tillsammans kan vi göra skillnad!

 

One thought on “Doktorspromovering och professorsinstallation

  1. Heja dig Ingegerd!
    Du har rätt i att vi måste nå ut till de icke frälsta. Där finns dock också vårdpersonal. Tar ett citat från din blogg och lägger på vår hemsidag. Hoppas det är okej?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *